God morgon!
Trots att klockan bara är sex på morgonen har jag redan varit vaken i två timmar. Leif o Ida ska vara i Jämtland under helgen så jag skjutsade dem till flyget i morse, därav den tidiga uppstigningen. Nu sitter jag bara o väntar på att kunna åka till jobbet. Konstig känsla att ha "hur mycket tid som helst" på morgonen.Jag hann i alla fall säga god morgon och hej då till min man i dag på vår bröllopsdag. Vi får spara firandet till en annan dag och när jag kollar igenom bloggen så verkar det ofta vara så att vi tvingas fira bröllopsdagen någon/några dagar i förväg eller efterskott.
 |
| Bild lånad från internet |
Det viktiga är inte att fira just den dagen utan att det firas. Varje år är värt att firas! Och ni känner väl mig vid det här laget - allt som kan firas ska firas! Så jag o barnen firar kanske i kväll och se'n firar jag och Leif längre fram. Dubbel lycka!
